3.

De satt längst ut på bryggan och tittade ner i det mörka augustivattnet. Vad gör du, undrade han. Letar efter abborrar, svarade hon och ljög för att det var enklare så. Jag har aldrig sett en abborre på natten, sa han kort. Inte jag heller, tänkte hon men ryckte bara på axlarna till svar. Hur skulle hon kunna tänka på abborrar när han satt bredvid? Hur skulle hon kunna göra annat än att ljuga och spela oberörd när orden smakade salt och hon trodde att allt var sagt? Hon ville gå där ifrån, men hans doft höll henne kvar. Hon ville nudda hans hand, men decimetrarna var som mil. Hon såg hur han kliade upp ett myggbett på armen och fick blod på sin T-shirt, men hon sa inget. Vill du ha en öl, undrade han hest och bröt den långa tystnaden. Om den är kall, svarade hon tvekande och log så att själen sa ifrån.