CAN WE STAY HERE FOREVER?

Solen var på väg ner när vi körde på färjan. Vi drack en öl och satt på däck tills vinden blev kall någonstans där ute på Medelhavet. När vi kom fram till Elba var det mörkt. Krokiga vägar upp och krokiga vägar ner för att komma till den mest fantastiska restaurangen, mitt på stranden 10 små steg från där havet blir till skum som möter land. Lyktorna fladdrade på borden, strandkanten var svagt upplyst och vi beställde öns bästa fisk. Vi doppade fötterna i det ljumma saltvattnet och åt middag i flera timmar. Jag var barfota hela natten och tänkte att allt smakar bättre på Elba, allt liksom doftar starkare vid havet.

Det blev morgon igen och första dagen såg ut så här, ungefär.